Sverker Åström, Sveriges historia m.m.

Sverker Åström 1915 - 2012. Diplomaten Sverker Åström har avlidit 96 år gammal. Han började i Utrikesdepartementet 1939. Han är en del av den svenska nutidshistorien. Hans bortgång torde noteras i all världens utrikesministerier.

Sveriges historia. Elitrecensionstidskriften Respons har kommit med sitt tredje nummer (2012:3, juni 2012). Temat är den svenska historien, d.v.s. Historien granskad! Respons läser Norstedts Sveriges historia. Det visar sig att jag kan lägga ytterligare en kvinna till de nu levande svenska historiker som jag anser vara de främsta: Birgitta Odén och Eva Österberg. Det är Karin Sennefelt.

Alf W. Johansson inleder temasektionen med en mycket bra snabböversikt över den vetenskapliga historieskrivningens utveckling i Sverige. Det är med ett igenkännande leende jag läser om Ingvar Anderssons Sveriges historia, som jag hade som lärobok på universitetet och den något senare utkomna Carlsson-Rosén i två band. Båda finns i min bokhylla. Och visst håller Johanssons karakteristik av Anderssons lärobok än i dag. Den är inte så "strikt". Vad jag inte visste var att Carlsson-Rosén fick bilda grund för en Sverigehistoria i tio, senare femton, band. Johansson avslutar med intressanta generella synpunkter på synteser i historieforskningen.

Karin Sennefelts recension av Sveriges historia 1721-1830 (Norstedts, 687 s.) skriven av professor Elisabeth Mansén är inte särskilt nådig. Sennefelt tycker att Mansén har glömt en hel del i utvecklingen och mest skrivit en historia om eliten i samhället. Hon avslutar med att säga att "[f]ör den procent av befolkningen som stod högst på den sociala pyramiden vid sekelskiftet 1800 framstod världen ungefär på det sätt som Mansén skildrar den. Det är en liten värld, ändå." Inte ens Vilhelm Moberg förmådde som bekant förmedla folkets historia i stället för herrarnas, trots målmedvetna försök.

Professor em. Sverker Oredsson har recenserat Sveriges historia 1830-1920 (Norstedts, 712 s.) Han tycker att 1830 är ett onaturligt år att börja en del av en Sverigehistoria, men att 1920 är ett naturligt slutår för en del i ett flerbandsverk. Det kan man hålla med om. Början på Ludvig Filips kompromissmonarki utgör inte någon riktigt påtaglig gräns i Sverige, vare sig i fråga om politik, ekonomi eller kultur. Han anser också att professor Bo Stråth, som författat denna del, har glömt en hel del viktiga drag i utvecklingen. Han har t.ex. försummat förändringen av det militära tänkandet, som starkt påverkade försvarsfrågan. Man skulle s.a.s. möta ryssen vid Boden och vid ett moderniserat Vaxholm i stället för vid Karlsborg. Men Sverker Oredsson är lite snällare än Sennefelt. Han säger mot slutet att "[ä]n en gång vill jag understryka Bo Stråths berättarglädje och berättarförmåga. Man har roligt under läsningen."

Bauhaus och mina brister. Clemens Poellinger har besökt Bauhaus i Dessau, Tyskland. Han skriver därom i artikeln Vallfärd till designtemplet (SvD Kultur 27/6 2012 s. 2). Jag tycker mig utan vidare förstå vad Poellinger vill ha sagt om denna manifestation av finkultur. Men längst ner på samma sida avslöjas obarmhärtigt mina brister när det gäller aktuell populärkultur. I intervjun Tre snabba frågar Erika Hallhagen en av deltagarna på Peace and Love i Borlänge under siffran 3 följande: "Vad tillför Duke of Nothing sceniskt till Turbonegro?" Tony Sylvester svarar: "Det genuint engelska - en blandning av Jack the Ripper, Mick Jagger, en fotbollshuligan och en viktoriansk dödgrävare." Jag har inte en aning om vad de talar om.

Arabiska våren. Fredrik Meiton recenserar två böcker om den Arabiska våren i SvD:s läsvärda understreckare 24/6 2012. Båda är skrivna av amerikanska forskare, James Gelvin resp. Marc Lynch. Det är tydligen en rätt dyster bild som de båda författarna tecknar. Trots allt kvarstår politiska system grundade på kleptokrati och nepotism i de olika arabstaterna. Den nye egyptiske presidenten har nyss försökt sig på en mer liberal framtoning med bl.a. en koptisk kristen vicepresident och en kvinnlig vicepresident. Vad detta praktiskt betyder, återstår att se.